Hur ilskan äter i mig. Jag blir så ledsen. Det känns som att allt inte blir bättre av ilska. Inget kan utvecklas. Allt är bara sämst. Och hur ovärt det är. Hur det tar all min energi. Fast min energi inte vill bli tagen. Den vill vara där den är. Bli kreativ. Bli någonannanstans.

Men arg blir jag. Och dum. Och elak. Och det klär mig helt enkelt inte.