Rapport från en tom låtsasstad

Att jag inte har skrivit på länge beror på att de senaste månaderna har varit komplett överväldigande, häpnadsväckande, hektiska, intensiva, underbara och framförallt otroligt vackra. Jag har träffat människor och lärt känna dem och upptäckt precis hur bra de är. Vissa av dem kommer jag antagligen aldrig se igen. Vissa kommer att utvecklas till bättre vänner än vad de redan är. Vissa kommer jag alltid att kunna ringa upp, mitt i natten om det skulle vara så, och höra om vi ska hitta på något.

Det är såhär det är i låtsasstaden. Folk kommer och går. De har kanske det bästa året i deras liv någonsin, fyllt av tunga konstiga svenska traditioner. Sedan åker de iväg och när de kommer tillbaka är ingenting sig likt. Allting händer nu och här, nätterna tar aldrig slut och enda anledningen att stanna hemma är om det är tenta dagen efter. Man kan hamna varsomhelst, så länge det är väster om ån. Med vemsomhelst närsomhelst. Det är vad som gör det till en låtsasstad.

Det här är terminen som jag började dricka snaps, slutade dricka snaps, blev förälskad, blev sårad, hittade en vän att gråta med i tvättstugan, var på tre olika fester på samma underbara kväll, återförenades med en annan vän och åt fruktsallad på mitt tak, bestämde mig för att åka till Irland i sommar, lärde mig massa träd på latin, bommade latintentan eftersom jag vandrade runt i balklänning en hel natt, var i Göteborg och såg massa med filmer och insåg vilken fin vän jag har där, blev tillsagd att jag var värd någon som uppskattade mig, värd att bli älskad, bjöd på middag, blev bjuden på middag, ägnade en hel helg åt att rita ritningar och äta pizza, var på teaterpremiär av en pjäs som en av mina finaste vänner hade regisserat och tyckte att hon var bäst, blev alldeles för full och nekad till att komma in på nation, nekade själv folk att köpa öl, dansade, låg på gräsmattor och låtsades plugga, blandade drinkar i kannor, såg folk hångla intensivt på dansgolven men aldrig jag, såg ett asbra band, skämde ut mig, kände mig starkast i världen, fick en ny bästa vän, liftade och var på äventyr, såg sista avsnittet av scrubs, blev av med min mobiltelefon, träffade en 5000 år gammal man, målade akvarell för första gången, stängde in mig på mitt rum, somnade av utmattning.

Det här är sånt som inte händer på riktigt. Inte i ett riktigt liv med ett riktigt jobb. Det här är sånt som bara händer när man inte behöver ta allting seriöst. När man lär sig att allting inte är på allvar. Och när man har för lite tid, sådär så att den kan passera utan att man märker det.