Alla kan skriva

Bloggar måste vara lite av 2000- talets motsvarighet till 1970- talets alla kan sjunga. Alla kan skriva. För verkligen alla bloggar. Även de som egentligen inte har något att berätta. Engagemanget i bloggar är helt otroligt stort. Det finns inlägg på de kändare bloggarna som har över 100 kommentarer, där läsarna debatterar huruvida människan (oftast tjejen) som har lagt upp sin "dagens outfit" är snygg eller ej!

Skillnaden mellan "alla kan sjunga" och "alla kan skriva" är att "alla kan sjunga" ändå går igenom några kontroller innan det når ut till hela landet. På något sätt är det ju ändå så skönt att bloggarna inte är redigerade. Det är bara precis det människan tänkte för tillfället. Vilket är lite häftigt. Det är en extrem av yttrandefriheten.

Jag blir bara så rädd. Att folk bryr sig så mycket. Att folk lägger kommentarer för att försvara sin bloggdrottning som de förmodligen aldrig träffat. Att allting är på en sådan dagisnivå. Att vuxna eller nästan vuxna människor inte kommit längre i sin personliga utveckling än att de lägger debatten på så väldigt låg nivå. Att yttrandefriheten inte används till mer än detta. Och att det inte är okej att tycka tvärtom än bloggaren. För det är elakt.

Helvete!

Jag har tackat ja till att jobba svart i tre timmar nästa söndag. 5 euro i timmen. Barnvakt. Och jag ångrar att jag tackade ja. Dels för att det inte är schysst att betala folk svart. Dels för att det är fruktansvärt nedvärderande att ta emot en lön på fem euro för något jag är riktigt bra på! Dels för att det absolut inte är okej att betala en fullvuxen människa en svältlön.

Nu står jag och väger om jag ska ringa och tacka nej, eller om jag ska ta jobbet men förhandla lite om avtalet. För det är på något sätt helt okej att bryta ett löfte om det är ett dåligt avtal.

Nu ska jag ringa människan!

chouette

Exempel på fransmän som vägrar prata engelska:

- Idag såg jag på tv hur Nikolas Sarkozy -brevid själva Her Highness Queen Elizabeth II- höll tal på franska. Under sitt stadsbesök i England. Med sig hade han Carla Bruni som hade hatt på sig.
- Min roommate har en italiensk utbytesstudent i sin klass. När han först kommer till Frankrike, runt kl 3 på morgonen, försöker han hitta någon som kan hjälpa honom att ta sig dit han ska. Han börjar prata med en gubbe på engelska, en av de få som överhuvudtaget finns på stationen. Genast snäser gubben: du är i Frankrike, här talar vi franska!
- En vän till mig här är gift med en fransman. Han har en syster som är 30 år som inte pratar engelska. När hon frågade henne varför sade systern att det var för svårt att lära sig. Systern har varit utomlands tre gånger hela sitt liv. Alla gånger har varit tillsammans med sin bror.

(och jag har blivit en sån där nörd som bloggar nästan varje dag)

Livet

Jag har just sett på Kobra på webb tv och njutit av kalla bilder från medborgarplatsen. Medborgarplatsen är fint. Stockholmskärlek. Tänk i sommar när jag kommer hem och jag kan sitta i gräset någonstans där och dricka vin! Som dessutom inte är utköpt av någon alkis!

Dagen har ägnats åt att tvätta kläder (jag har alldeles för lite kläder, måste tvätta en gång i veckan), läsa En prinsessas dagbok på franska, prata lite med min equadorianska roommate som blivit sparkad från sitt aupair jobb, samt mina franska roomates som är tillbaka efter påsken. Också skola förstås. Dessutom håller jag på att lägga upp en tankestrategi för hur jag kan skaffa jobb. Det vore skönt med cash, har 20 euro kvar för mars. Sen ska jag till Paris i april och dessutom funderar jag på att stanna i juni. Vilket jag egentligen inte har råd med. Men om jag skaffar jobb är jag 1/3 perfekt. Återstår bara pojkvän och träning.

Dessutom är det fruktansvärt kallt här just nu, vilket gör att jag stannar inne. Luften är fuktig och därför kan du ha hur mycket kläder som helst men den tar sig ändå in och kyler ner dig. Det är hemskt, för jag skulle vilja gå till parken och titta på blommor.

Ni som undrar över Björn behöver inte oroa er: fortsättning följer.

Björn K

Björn K är han som är till vänster och ser häftig ut

Jag försöker ta reda på vilka min fd klasskamrat Björn K har hånglat med. Hittils har jag fått reda på:

- att det är nio stycken
- att en är lite som grynet
- att en har haft sex med en annan av mina vänner
- att en är barnbarn till Lasse Åberg
- att nån är en brud från Arvika, dock vet min källa inte vem

Alla som har tillägg får gärna kommentera.

Hatkärlek

det här är peso. vi har börjat hänga tillsammans hemma hos barbara. han är lite rädd för mig, men innerst inne så vet jag att han älskar mig.

Jag hatar internet. Jag hatar alla jävla bloggar med folk som inte kan skriva men älskar att flänga ut sitt liv till hela världen. Jag hatar att folk kan tjäna tusentals kronor i månaden på sina jävla dagar, som inte egentligen är intressanta. Jag hatar alla bloggkrig, jag hatar alla påhopp, jag hatar självförhärligandet.

Jag hatar lättillgängligheten, all tid jag lägger ner på att bry mig om folk jag inte känner. Jag hatar klicket som ger en uppblåst internetpersonlighet ännu mera pengar, jag hatar alla människor som jag egentligen inte vill ha något med att göra vars liv jag följer. Jag hatar alla företag som drar in tusentals kronor på vanliga människor.

Jag hatar cynismen, ironin, bitterheten, ytligheten, dumheten.

Ändå kan jag inte sluta läsa.

Hunden går bra

Från dn.se:

"Anna	Jag är 29 och vill äntligen förverkliga min dröm att läsa till Psykolog. Hur ser framtidsutsikterna ut för psykologer? Kommer det löna sig med tanke på att jag redan har en akademisk examen och påbörjad karriär..? TACK!
Kicki Löhr Johannesson	Hej1 Enligt ams yrkesprognos så bedöms behovet av psykologer öka framöver och även på fem till tio års sikt förväntas därmed arbetsmarknaden för psykologer vara mycket gynnsam."

och framtiden känns ljus också...

mood pic

Supercute

Är inte tonårsångest bland det sötaste som finns? Hur allting bara är hopplöst och livet snart är slut.

När jag var 14 fick jag en skiva med broder daniel. Eftersom jag var för cool för att vara emo så öppnade jag inte ens fodralet förrän för några månader sedan. Och lyssnade. Åh. Jag känner mig som en fjortonåring med ångest all over again.

Nu skulle man kanske tro att ett gäng vuxna män inte skriver texter som ångestfyllda fjortonåringar. Svaret är nej. Och det är hur fint som helst. Just sådär supercorny - jag - har -varit - med - om - allt - och - drömmer- om - ett - annat - liv - och - alla - andra - är - skit - jag - är - den - enda - som - förstår - något -bedårande. Jag ska gifta mig med en femtonåring. Bildligt talat.

oh wild was the world
and wild we burned
we were kings of the streets
not yet beaten by defeats
but now it's hard to see
through a fog of memories

but I remember
when we were winning

now my friends are unemployed
not needed in this world
pushed down by this town and always turned down
but in dreams at night
they can sometimes recall
when we were heroes
when we were winning

what have we done to our lives?
we could've been anything
we gave it our love for what?
this is the time

Kärlek och sånt

Jag har köpt en kamera (un appareil de photo)!



På grund av skrivklåda publicerar jag därför den första bilden jag tog med kameran, av en händelse föreställde den mig.


(jag lyssnar på håkan och poppar runt i randiga tröjor, men det här visste vi ju redan. inte sant?)


"jag tror vi flyr rakt in i solen"

...

Här skulle jag vilja skriva ett grymt spännande inlägg:
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Tyvärr