Fortsättningen som inte är särskilt intressant

Jag fick svar från denna B.

I mejlet stod det att han tackade för mina synpunkter och att jag var med på utbildningsdagen. Jordens tråkigaste mejl.

Hursomhelst så kunde jag inte nöja mig med Jordens Tråkigaste Mejl. Jag skickade helt enkelt en ny fråga via detta internetbaserade komunikationssystem:

"Jag skulle bara vilja fråga: hur många var det då som fick jobb hos er på tex den kurs jag var på? För vad jag förstod var det ungefär hälften som inte hade någon erfarenhet alls."

Simply.

Skickades den 29 November. En heeeeel vecka sedan. Sämst.

Jobb/ the full story/ hämnd

Så här är det:

Jag jobbar just nu som timvikarie på ett sjukhem (känt för de flesta som äldreboende). Detta är inte en särskilt pålitlig anställning. Det är sällan jag har ett schema ibland kan jag bli uppringd kl 7 på morgonen och ofta kan jag inte ha jobb på flera dagar. Jag har knappt någon rätt till löneförhöjning och måste hela tiden uppmärksamma att jag vill vara där för att få mer jobb.

Men jag tycker trots allt om mitt jobb. Eller ja, det är okej.

Hursomhelst så fick jag ett tips från en jobbarkompis att söka jobb på vre: viktor rydberg education, ett lärarvikarieföretag. Jag sökte och blev kallad på intervju. Jag gick på intervjun och blev efter någon vecka kallad på kurs.

För att citera vre:s hemsida:

"Vi vill med vår verksamhet, inte bara hjälpa skolan med att lösa akuta bemanningsproblem, utan också visa på läraryrkets värden för ambitiösa ungdomar i deras yrkesval. Därför är vi noga med att hitta de mest lämpliga personerna, som vi sedan utbildar och handleder."

Jag gick på kursen. Kursen tog en hel dag. Jag fick inget betalt. Jag tyckte jag lärde mig en del, framförallt deras syn på pedagogik och vad de förväntade sig av oss. Jag skrev på anställningsavtal. Jag fick profilkläder.

Två dagar senare ringer min telefon, dolt nummer. Jag svarar.

- Hej, jag heter B och ringer från Viktor Rydberg Education. Har du tid ett ögonblick?
- Ja, absolut!
- Vi har bestämt oss för att inte anställa dig, eftersom du inte har någon tidigare erfarenhet av arbete med barn. Men både kursledarna och E som intervjuade dig fick ett gott intryck av dig som person!
- Men jag gick ju på kursen!
- Ja, E som intervjuade dig visste att du inte hade någon erfarenhet, men fick ett gott intryck av dig som person.
- Eh, jaha. Men jag har varit scoutledare sen jag var 16...
- Ja, men att vara vikarie i olika skolor är stressigt. Du är välkommen att söka igen när du skaffat dig mer erfarenhet.

End of conversation.

Sen jag var 10 har jag umgåtts med barn, mer eller mindre. Jag har varit barnvakt, jag har varit djurklubbsledare i aspuddsparken, jag har varit scoutledare. Inom fotbollen har jag gått domarkurs, jag har gått otaliga ledarutbildningar och fått höra att jag ska bli lärare sen jag var 14. Jag har gjort ett projektarbete i genuspedagogik och efter mina mer eller mindre bra år i skolan reflekterat över hur skolan kan förbättras.
Oh the irony!
Jag har så mycket erfarenhet en 19-åring kan ha av pedagogik. Men ingen yrkeserfarenhet.

(tilläggas bör att det var flera 19-åringar som inte verkade ha någon erfarenhet på kursen. vilket absolut inte betyder att de är dåliga lärare!)

Eftersom jag blev lätt upprörd skickade jag ett mail till vre:

Hej!

Jag blev mycket förvånad när ni idag ringde och meddelade att jag inte fått jobbet. Jag kan absolut förstå era argument och det fanns personer på kursen som definitivt hade mera erfarenhet än vad jag har och som SKA prioriteras (syftar på dem med lärarutbildning framförallt).

Det som gjorde mig förvånad är att ni inte någon gång under kursen eller innan kursen hade nämnt att chansen fanns att jag inte fick anställningen när jag hade gått kursen. Jag har skrivit under ett anställningsavtal och fått profilkläder. Detta kan absolut inte tolkas som ett löfte, men samtidigt tror jag att många liksom jag gör det. Eftersom man nu faktiskt lägger ner en hel dag, obetalt och i vissa fall med utebliven arbetsinkomst, kanske det kan vara vänligt att vara ärlig angående detta. Som jag hade förstått det under intervjun kallades man till kursen för att man var intressant för företaget och för att man skulle lära sig vad det innebar, för att sedan kunna börja jobba. Den kritik jag riktar till er är alltså att ni bör vara tydligare med att en kallelse till kursen inte innebär att man fått jobbet. Kanske kan ni ha en kallelse till någon dag efter kursen då man får skriva på anställningsavtalet?

Jag hoppas att ni tar åt er av kritiken och förbättrar detta.

Dessutom vill jag be er makulera de uppgifter ni har om mig om detta inte redan är gjort.

Jag kommer nu ta upp mitt intresse för pedagogik någon annanstans, eftersom det inte verkar vilja lämna mig.

Tack för mig!

Lägg märke till hur sansad jag låter ^^

Detta mejl skickade jag vid 18-tiden i fredags. Nu är det måndag, kl är 15:57. Jag har inte fått svar. Om jag inte fått svar på onsdag kommer jag att skicka ett till mejl.

To be continued...

Välkomna

Som gamla läsare kanske märkt har jag raderat alla mina blogginlägg. Jag hade på något sätt tröttnat på dem och tyckte inte längre att jag kom någonstans. Jag tyckte inte om min blogg längre, det blev för mycket dagboksformat, ångestformat. Och det suger att läsa om. Egentligen. Vi kom helt enkelt inte överens och när man inte längre får ut något positivt av någon, ja, då är det dags att sluta umgås.

Vart min blogg ska ta vägen nu vet jag inte. Men jag vet var jag ska börja.