Jag har flera gånger tänkt skriva ett blogginlägg. Men varje gång har jag liksom kommit av mig. Vad är meningen med bloggen egentligen? Vad finns det att berätta? Nu gör jag ändå ett försök, även om det kommer sluta som totalt ingenting.
Ljudet från gatan strömmar in. Det är en dam som sjunger Edith Piaf. Dåligt. Och högt. Hon brukar göra det. Vi funderar på att kasta en död mus på henne. Så är det att bo vid restaurangerna. Både möss och sjungande damer.
Min dag har jag ägnat åt att sova och spela civilization. Igår var det festival, vilket betydde att jag inte lyssnade så mycket på musiken utan mest sprang runt och drack öl. Det var kul. Därav inte mycket gjort idag. I civilization kom barbarerna och försökte invadera mina städer hela tiden. Jag började om säkert 7 gånger. Så otålig är jag. Så fort det inte går bra börjar jag om. För egentligen är det ju början som är det roliga. Sen så blir det för stort, för mycket städer och om det går alldeles för bra så byggs allt för fort. Men i början är allt fint. Man har alla möjligheter i världen. Det kan gå precis hursomhelst. Dessutom har jag en bra rutin i början, en som nästan alltid fungerar. Det gäller bara att barbarerna inte kommer och förstör allt. Dumma barbarer. De dödar alltid mina utforskare också. Fy på dem.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
ja det är rätt bra i början, när det gäller det mesta faktiskt.
det är märkligt ändå.
En blogg som innehåller barbarattacker kan inte vara tråkig läsning. Melankoliska barbarattacker är ändå ganska ovanliga till min kännedom, men hur som helst väldigt stämningsfulla visar det sig. Nu blev jag på humör för te, men som tur är har jag redan te till hands.
Post a Comment