Jag har tackat ja till att jobba svart i tre timmar nästa söndag. 5 euro i timmen. Barnvakt. Och jag ångrar att jag tackade ja. Dels för att det inte är schysst att betala folk svart. Dels för att det är fruktansvärt nedvärderande att ta emot en lön på fem euro för något jag är riktigt bra på! Dels för att det absolut inte är okej att betala en fullvuxen människa en svältlön.
Nu står jag och väger om jag ska ringa och tacka nej, eller om jag ska ta jobbet men förhandla lite om avtalet. För det är på något sätt helt okej att bryta ett löfte om det är ett dåligt avtal.
Nu ska jag ringa människan!
3 comments:
mitt argument när jag ska göra saker som jag inte är säker på är:
har jag nåt bättre för mig?
oftast har man inte det.
men hey, om du kan höja lönen so go for it!
Jo, det var väl ungefär så jag tänkte. Men sen så insåg jag att jag inte känner människan, inte känner hennes barn och faktiskt inte är skyldig henne något. Och vakta barn är något som jag faktiskt har ett cv för. Så varför ska jag göra det som välgörenhet. Att det dessutom är svart känns också lite fel. Hade återigen kanske varit ok om det var någon jag kände, men nu är det inte så.
Hursomhelst har jag nu tackat nej.
hon tackade nej!
modigt! :)
Post a Comment